Tegelön, eller Maderö som ön hette på 1500-talet, omnämns första gången i skrivna källor på 1530-talet. På ön fanns då en skattlagd fastighet-ett skattetorp. Från 1667 fram till l880-talet kom Tegelön att höra till Velamsunds gård. På Maderön – senare Tegelön – fanns på 1600- och 1700-talen ett tegelbruk beläget i närheten av fastigheten Sjöstugan invid en vik på öns södra sida. På 1850-talet lät dåvarande ägaren av Velamsunds gård uppföra några sommarvillor ute på Tegelön. Dessa villor såldes inte utan hyrdes ut till sommargäster.

Grosshandlare Emil Egnell som 1880 förvärvade Velamsunds gård och ägor, lät emellertid tämligen omgående sälja de redan bebyggda fastigheterna på Tegelön och styckade även av ytterligare tomter. 1880 skall det ha funnits 17 villor på ön. 1880- och 1890-talen blev decennier med intensiv byggnadsverksamhet på ön. Det var främst tomterna längs stränderna som bebyggdes. Det är således utmed strandkanterna vi hittar de äldsta sommarvillorna på stora, rymliga och oregelbundna tomter.

Ångbåtsförbindelserna förbättrades och inte mindre än fyra ångbåtsbryggor fanns vid 1890-talets mitt: Toppudden, Vårfruudden, Wimret och Baggetorp.

De tidiga sommarvillorna från tiden 1860-1900, är hus med mycken snickargläde, torn och tinnar. Här har man inte sparat på lövsågade fönsteromfattningar och verandagarnityr. De vitmålade dekorationerna avspeglar sig mjukt mot de oftast ljust målade väggarna. Husen, vanligen med två våningar, är av regelkonstruktion i trä och väggarna klädda med panel. Inte sällan betonas i fasaden själva regelkonstruktionen genom att krysställda trästavar har applicerats utanpå panelen, ett mode importerat från USA. Det är vanligt att husen har både en och flera verandor, öppna eller inglasade med praktfullt spröjsade rutor.

Det stora flertalet av de äldre sommarvillorna på Tegelön och på grannön Tisdan är mycket väl bevarade och utgör en omistlig del av sommarvillebeståndet i kommunen.